Idag blev det en lång och darrig eftermiddag. Dagen började med att Milan tog emot Fiorentina i San Siro, egentligen ville jag inte kolla på matchen för att jag innerst inne visste att Milan enkelt skulle vinna över Viola men samtidigt fick man inte ge upp allt för lätt, jag bestämde mig för att sätta mig på soffan och följa matchen.

Milan gjorde 1-0 på straff av Zlatan Ibrahimovic, länge stod det 1-0 och det verkade vara omöjligt för laget från Florens att komma ikapp Milan, notera att jag fortfarande hade hopp. 1-1 kom, ett mål från Stevan Jovetic, underbart kändes det, fyfan vad jag glad jag blev. Sedan var det dags för Juventus gamle fotbollsspelare, eller rättare sagt Juventus gamle pizzabagare, Amauri! Han klev fram och gjorde 1-2 till Fiorentina i den 89e minuten, jag var som ett litet pånyttfött barn, jag skrek tills jag började få glädjetårar men snabbt blev jag lugn igen, Juventus hade en tuff uppgift framför sig, nämligen borta mot Palermo på ön Sicilien, en uppgift, en match, ett motstånd som Palermo som länge varit jobbigt för oss Juventus, speciellt på Stadio Renzo Barbera.

----------

Då var det dags för mitt älskade, vackra och bästa lag Juventus att återta serieledningen. Man tog emot Palermo borta och jag kan säga att jag var väldigt nervös innan matchen, jag tänkte för mig själv att en enkel vinst skulle innebära att vi skulle återta serieledningen igen, jag visste inte vad jag mer tänkte på, jag tänkte bara på Juventus, bara Juventus. Matchen blåstes igång och Juventus tog över spelet direkt som man alltid gjort under den här säsongen. Jag darrade matchen igenom, jag bet mina naglar matchen igenom, min mamma kom med mat till mig men jag bad henne att ställa tillbaka den i köket för att jag inte skulle kunna äta den, jag stängde min dörr, jag var isolerad och var bara koncentrerad, idag skulle det kanske bli en perfekt dag för oss Juventus, men då skulle vi få vänta i 90 minuter.

Första halvlek
Matchen drogs igång och Juventus visade att man ville göra mål direkt, man hade matchen i sina egna händer och lät inte Palermo komma någonstans, man fick knappt röra bollen men Juventus slarvade väldigt mycket, man kände inte igen sitt kära Juventus. Mirko Vucinic var loj, Claudio Marchisio var slarvig, Marcelo Estigarribia verkade vara nervös, Fabio Quagliarella spelare för svårt. Men lägen dök upp, ett antal lägen dök upp där spelarna brände alla lägen. Under den första halvleken hade Juventus tre underbara lägen som egentligen skulle bara vara tre mål, men så blev inte fallet. Spelet rullades på som vanligt, man pressade på Palermo men efter 45 minuter stod det fortfarande 0-0. Jag var väldigt besviken, just när det väl gällde satte man inte sina lägen, jag ville bara att Antonio Conte skulle göra alla tre byten under halvlek för att jag hade en känsla att det här skulle straffa sig, att man skapade allt för många lägen samtidigt som man brände de. Jag var rädd att Palermo skulle göra ett mål och sedan spela defensivt, det var tankar som flöd omkring men efter 45 minuter stod det 0-0, som sagt var man väldigt besviken. Som Marcus Åslund sade under halvlek i studion så hade Juventus hela 78 procent i bollinnehav som visade en hel del men man var väldigt besviken över sitt Juventus, varför kunde de bara inte sätta sina lägen tänkte jag.

Andra halvlek
När andra halvleken drogs igång var Juventus som ett pånyttfött lag, man slarvade inte allt för mycket och spelade lugnare, man fortsatte att pressa Palermo och det kändes som ett mål skulle komma, att det var en tidsfråga innan målet skulle komma.
Innan Andrea Pirlo slog hörnan som gav Leonardo Bonucci ledningsmålet sade jag för mig själv att bara man kunde nicka bollen oavsett om den gick på eller över mål, bara man kunde vinna bollen och så hände det efter 10 sekunder där Pirlo slog hörnan som hittade Bonuccis panna, 0-1 kom i den 56e minuten och jag firade som ett litet barn, rummet skakades, det kändes som om jag var Antonio Conte, firade och firade, jag visste inte vad som hände, men en sak visste jag, att vi ledde, att Bonucci, min älskade Bonucci återigen gjort mål, att vi hade återtagit serieledningen! Jag kände mig även som ett litet barn vid julafton, glädjetårar.

Då var det dags för Alessandro Matri att komma in, man hade på något sätt saknat honom, våran skyttekung som inte spelade en minut förra helgen fick komma in. Spelet blev en aning bättre och innan 0-2 kom i den 69e minuten var det ett fint spel utav Juventus, rena rama Fifaklassen där Matri snabbt hittade in till Eta Beta, Quagmire, ja jag menar Fabio Quagliarella som direkt sköt den lågt bakom en chanslös Emanuele Viviano i Palermomålet. Nu visste jag att Juventus skulle åka hem till Turin med tre poäng och serieledning. Allt blev lugnare efter 0-2 målet. Jag gick tillbaka till köket och hämtade min mat igen, maten som hade blivit kall. Om ni frågar mig så åt jag inte den under halvlek då jag fortfarande bara tänkte på matchen och var väldigt nervös!

Matchen slutade 0-2, det blev mer än bara en vinst, en vinst som gjorde att vi återtog serieledningen igen, vilken lättnad. Jag var så himla glad, nu är Scudetton helt plötsligt i våra händer, jag säger det igen, VÅRA HÄNDER!

Matchen
Vad kan man säga om matchen, jag kan börja med att säga att Juventus bästa spelare på plan idag var mittbacken Leonardo Bonucci som verkligen var säker i sitt spel, han har blivit bättre och han förtjänar det kontrakt han fått, ett femårskontrakt!
Dessutom var det äntligen skönt för våran Quagmire att få göra mål igen, den här mannen har inte varit sig själv sedan skadan och nu är han tillbaka igen, glädjande nyheter. Han har stått för fyra mål den här säsongen!

Palermo kom ingenstans under den här matchen och som vanligt gjorde Juventus trio där bak ett mycket bra jobb, Leonardo Bonucci, Andrea Barzagli och Giorgio Chiellini gjorde ett fantastiskt jobb, Palermospelarna var låsta, de kom ingenstans som sagt.

Minus till Mirko Vucinic som var allt för ojämn, väldigt loj i sitt spel och ibland tänkte man om han ens ville vara kvar på fotbollsplanen och ge sitt allt, men idag kändes det inte som det tyvärr.

----------

Juventus har återigen vunnit, deras fjärde raka seger, 12-0 i målskillnad vilket också visar en hel del, den här dagen och vinsten betydde väldigt mycket för oss Juventus, vi återtog serieledningen och måste fortsätta på samma spår, vi får inte bli allt för självsäkra för att jag vet att Milan inte kommer ge sig.

Som Marcus Birro sade i studion efter matchen så tippar han på Juventus som serievinnare, dels för att man har en tränare som är mer än bara en tränare för sitt Juventus, att han har infört vinnarmentaliteten, även den nya arenan Juventus Stadium som fått igång spelarna, som varit som en tolfte spelare för oss Juventus vilket betytt väldigt mycket.

Till nästa vecka får vi hoppas att Juventus visar samma spår och form som man gjort under tidigare matcher, att man ska kriga till sig segern. Samtidigt får man hoppas på att de flygade åsnorna från Verona, nämligen Chievo tar tre poäng mot Milan.

Nu får vi blicka framåt, Scudetton är återigen i våra egna händer, det gäller att fortsätta på samma spår, det är inte mycket kvar och spelarna måste bara kämpa och kämpa, jag vet att Conte är medveten om det, sju matcher återstår och inget är klart än, absolut inte!