Snälla Sir, kan vi få lite mer? Nej tyvärr, du får vänta i ytterliggare sex månader till för att se italiens två största lag Juventus och Milan slåss i konkurrenskraftiga förhållanden. Om du väljer att fylla detta tomrum genom att kolla på matchen från tisdags om och om igen så kommer ingen klandra dig förutom din familj, dina vänner och dina arbetsgivare men samtidigt ska du inte behöva oroa dig om det.

Ibland rasades åtgärden från ena änden till den andra på Juventus Stadium samtidigt som man alltid fick påminna sig själv om att det bara var den andra semifinalmatchen av Coppa Italia man tittade på, inte andra semifinalmatchen av Champions League. Inget lag hade tidigare visat stackars Coppa Italia mer förakt de senaste åren än Juventus och Milan som inte har vunnit cupen sedan 1995 respektive 2003 men ändå har man kämpat för att nå final, som om deras liv alltid stått på spel.

Matchen som spelades tisdagen den 20e mars klockan 20.45 på Juventus Stadium var en match där tvivelaktiga beslut belönades liksom Juventus tränare Antonio Contes uppmaning om att starta med Alessandro Del Piero som visade klass genom att hoppa över Milans målvakt Marco Amelia för att sedan sätta in ledningsmålet, 1-0.

Eller Milans beslut att underteckna Djamel Mesbah och Maxi Lopez under januarifönstret, en duo som sett bedrövliga ut tidigare. Men båda två lyckades göra två fina mål. Mesbah gjorde ett väldigt fint mål som överraskade fansen på Juventus Stadium. Han dök upp från ingenstans och slängnickade in bollen bakom en chanslös Marco Storari. Backlinjen hängde inte med när Philippe Mexès snyggt hittade in till Mesbah.
Maxi Lopez mål kom också som en chock för oss Juventus, snabbt vände han om och dundrade in bollen, väldigt starkt av honom där han visade teknik, styrka och smidighet där han enkelt rundade Juventus mittbackar Giorgio Chiellini och Leonardo Bonucci.

Osannolika hjältar ja, men inte lika osannolikt när Juventus bästa spelare under matchen tog laget till final på egend hand, nämligen Mirko Vucinic. Målet han gjorde var fantastiskt, från ungefär 30 meter sköt han hårt in i krysset bakom en chanslös Amelia, ett mål man aldrig kommer glömma bort. Tidigare hade han blivit kritiserad då han under tidigare matcher missat allt för många lägen att de endast kunde beskrivas med ett barnsligt uttryck, ''oändligheten gånger en miljard.''
Men Mirko Vucinic hade kommit igång och innan matchen mot Milan var han underbar mot Fiorentina i lördags där han gjorde ett mål och låg bakom tre. I tisdags var han lika bra. Han räddade Juventus säsong med att på egen hand skjuta Juventus till en finalplats under en tidpunkt där man ångrade Contes goda arbete.

Det kanske mest uppfriskande och glädjande synvinkeln är begrepp som spännande och mäktigt som används idag än hur det varit tidigare då begreppen var kontroverser och anklagelser. Det var helt enkelt en fantastisk match man fick se trots att det blev kaos för ungefär en månad sen då laget mötte varandra sist på San Siro, så var den här matchen helt enkelt fantastisk. Matcherna mellan Juventus och Milan blir oftast spännande och fantastiskt att se på, italiens två största lag!

''Juventus spelade en fantastisk match, de vägrade att ge upp och vi accepterade läget'', sade Milans tränare Massimiliano Allegri.
''Vi mötte ett stort lag ikväll och lyckades ta oss till final vilket vi är väldigt glada över'', sade Juventus assisterande tränare Alessio Angelo då Antonio Conte inte kunde medverka i media efter att ha tappat rösten för femtioelfte gången den här säsongen.

Det var också en natt där ''senatorerna'' från bägge lagen spelat en framträdande roll. Alessandro Del Piero ledde Juventus anfall, Andrea Pirlo låg bakom flera underbara passningar, Milans Clarence Seedorf kommenderade Milans mittfälte, Filippo Inzaghi kom in lite för sent men rädd blev man när han kom in och Rino Gattuso pushade på laget och var som en assisterande tränare för Milan.

Med alla dessa aktörer, Clarence Seedorf, Rino Gattuso, Pippo Inzaghi, Alessandro Del Piero och Andrea Pirlo är fem fantastiska spelare som förmodligen mötte varandra för en sista gång, det var sorgligt. Inzaghi, Seedorf, Del Piero och Pirlo är spelare som varit med om mycket, man har mött varandra flera gånger, dessutom var Inzaghi och Del Piero lagkamrater i Juventus tidigare. Det här var nog den sista gången de mötte varandra efter flera år. Man såg hur Clarence Seedorf och Alessandro Del Piero kramade om varandra och gav varandra en puss, bytte tröjor och skämtade för en sista gång efter en spelad match. Bara tanken skrämmer mig om att man inte kommer få se de här fantastiska spelarna möta varandra mer.

Men är det inte konstigt att ett mål från Alessandro Del Piero betyder väldigt mycket för Juventus och fansen än någon annan spelare som gör mål?

Juventus - Milan, en match att minnas!



// Eddie Issajanian